Jobb, jobb, jobb

Det blir inte mycket skrivet här just nu, men det hände inte så mycket heller som jag kan skriva om. JAg jobbar mer än min heltid om man räknar med alla utbildningar och möten som har varit jämt och ständigt hela den här månaden. Varför ska allt ligga samtidigt kan man undra. Nästa vecka jobbar jag 7 dagar av 7 möjliga, hur gick det till?

Vi har hunnit tävla. 2 Oktober var det lydnadstävling på klubben vilket inte gick så bra. Astrid var lite trött och seg och så reste hon sig i platsen igen. Varför kan hon inte ligga kvar hon som varit så duktig? Tänk om platsen hade legat sist av alla moment, vad bra det skulle gå. Innan platsen skulle hon behöva vara rejält jobbad innan och innan resten skulle hon behöva ha lite mer energi för att inte dö på sista momenten. Det är så svårt att veta vad vi ska göra innan tävling för att hon ska vara lagom trött, men ändå pigg. JA ja det löser sig, hon blir väl pensionär och seg hon också så småningom.

På söndagen den helgen var det agilityavslutning och KM. Var lite tveksam först till om vi skulle delta, men jag bestämde mig för det. Och tur var det, det gick riktigt bra. Astrid var lite trött men hellre det än speedad så hon glömmer lyssna. Vi diskade oss inte i ett enda lopp, inga kanontider, men vi kom igenom. Jag var så stolt och vi kom 4:a totalt i largegruppen.

På viltspårprovet jag hade i Augusti fick jag reda på att vi fått HP (hederspris) för våran insats. Jättekul så nu är det bara att träna vidare. Spår är verkligen hennes grej, fast hon kan krångla till det lite onödigt mycket ibland. La ett spår i dag med återgång som kommer i öppen anlagsklass. Hon löste det på egen hand och jag blev imponerad eftersom hon aldrig gjort det förut. Sen fick hon vilt i spåret på ett ställe så jag tog tillbaka henne. Allt gick bra tills vi kom till klöven som hon inte kände av, hon tog spåret efter mina fötter i stället när jag gått därifrån efter att ha lagt spåret, tog tillbaka henne och skickade henne i rätt riktining, hon springer förbi klöven. Väntar på henne och hon kommer tillbaka och ställer sig över klöven, ett tag hade hon till och med snöret till klöven över ryggen och klöven under magen, men fortsätter ändå att leta. Så håller hon på tills hon går med nosen på klöven, då tar hon den. Kanske för gammal klöv vad vet jag, men lustigt är det. Hon morrade inte när jag tog den från henne heller, vilket hon gjorde sist så det får jag ju se som ett framsteg.


Nej nu blir det ensam mamma söker, sen sängen så jag orkar upp imorgon. Avskyr tidiga mornar.

Bye bye.